Att bo i värdfamilj är väl det folk är mest rädda för, att bo med människor som man inte känner och som inte pratar samma språk. Men det tycker jag är det som man ska vara minst rädd för! Det blir som ens andra familj för ett år och det är de som är där för dig när du har hemlängtan eller bara vill ha någon att prata med. Min värdfamilj hade redan haft fem studenter tidigare så de visste vad de gjorde och de hade erfarenhet vilket jag tyckte var väldigt bra men det som var mindre bra var att de pratade rätt ofta om deras tidigare studenter och då kände jag mig jämnförd med dem och det var lite jobbigt. Min för övrigt tyckte jag mycket om min familj. Dock tycker jag, helt ärligt, att det hade varit bättre om jag haft en familj som var lite yngre, helst med barn hemma för då hade jag antagligen gjort mer saker tillsammans med dem, mer aktiviteter som en familj. Men det var också rätt skönt att det inte var en massa skrikande ungar hela tiden och om jag ville vara ifred så lät de mig vara det så på så sätt hade jag rätt mycket frihet.

Jag kunde en del franska innan och det hjälpte ju självklart men jag tycker i allmänhet att folk var hjälpsamma och de flesta tyckte bara det var kul att man inte förstod. Det hände hur många gånger som helst att någon berättade en historia för mig och jag fattade noll men då är det bara och le och hålla med ;) Man kommer in i språket rätt snabbt ändå. Jag märker nu att jag glömt en del svenska, men det kommer väl tillbaka när jag väl är i Sverige.

 

Maten var det jag var mest rädd för, jag trodde att det skulle bli pannkakor till frukost och hamburgare med pommes frites till middag men så var det inte alls! Jag kanske hade tur med min värdfamilj, eftersom min värdmamma är vegeterian åt vi mycket grönsaker och i allmänhet nyttigt. Men i jämnförelse med det jag vanligtvis äter i Sverige var det onyttigt, typ att vi åt (hemgjorda) pommes frittes i alla fall varannan vecka, pizza ibland och mycket "feta" saker, de använde t.ex mycket smör och olja i matlagningen. Men jag fick ändå säga till rätt mycket ändå om vad för mat jag tyckte om och så, så de anpassade sig nog lite efter mig.

 

Joo hemlängtan kan man nog säga att jag hade mycket av haha! Början var ju helt klart värst - typ första månaden i alla fall. Vet inte vad det berodde på egentligen men är väldigt nära min familj och det var jobbigt att vara borta från dem. Konstigt nog var julen inte så farligt, bara julaftonsmorgonen som kändes lite annorlunda. Men som tur var hade jag alltid min värdfamilj och mina vänner som var snälla och förstående :) Det bästa är att försöka umgås med folk i "samma" land, haha om ni fattar vad jag menar :p Sitt inte och skypa eller uggla framför facebook för att se vad dina vänner i Sverige håller på med t.ex. 

 

 

Om ni har några frågor eller undringar om mitt utbytesår är det bara att säga till :) Hoppas inlägget gav er en liten insikt av min sida av utbytesåret och att ni i alla fall överväger att ta ett sabbatsår en dag! :)